Kemikalier och barns hälsa

Idag hölls en föreläsning om hur kemikalier i vår vardag påverkar vår och våra barns hälsa.
 
Det var naturskyddsföreningen i Karlstad som anordnade denna dag :)
 
Professor Carl-Gustav Bornehag, Folkhälsovetenskap Karlstad Universitet, föreläste om hur kemikalier som vi utsätts för dagligen påverkar oss och vårt reproduktionssystem.
 
Carl-Gustav Bornehag, Professor i folkhälsovetenskap
 
Carl-Gustav poängterade vikten av att undvika så mycket som möjligt av tillsatser och kemikalier när vi är gravida och naturligtvis också skydda våra barn.
 
Kemikalier som en gravid kvinna utsätts för, går igenom placentan och fostret utsätts. Det har genom en studie gjord i Karlstad, visat att bli utsatt för även små doser av en kemikalier påverkar fostret och dess reproduktionsförmåga. Människans reproduktionsförmåga är allvarligt hotad. Särskilt mannens fertilitet är i fara. 
 
Här är en produktbeskrivning av Selma - en forskning för en friskare framtid
 
Se även giftfrivardag.nu där denna bild är lånad från
 
Vi fick också några allmänna tips för barn:
 
- Använd nappflaska av glas
- Undvikvåtservetter
- Undvik parfymer och barnsmink
- Undvik leksaker av omärkt plast (Fråga tillverkare och butiker!)
- Skydda från sol med hatt och kläder istället för kräm
- Små barn behöver sällen tvål och schampo
- Smörj in torr hud med växtoljor som bomullsfrö eller mandel, istället för kräm
- Låt inte barnen suga på mobiltelefoner, fjärrkontroller och andra elektroniska prylar
- Ge barnen tid och uppmärksamhet istället för grejer i present (t ex pick-nick, trolldeg, spel, skattjakt)
 
Läs mer om kemikalier i våra barns vardag här.

Syskonrelation

 
 
Strax efter födseln av mitt andra barn hade jag väldigt svårt att hantera känslan av att inte räcka till.
Jag hade från dag 1 en oerhört stark känsla av skuld. Skuld över att jag tagit något ifrån mitt äldsta barn, som trots allt inte var mer än 2 år.
Kändes som jag inte alls kunde få ordning på varken känslor eller tankar.
 
Så från en skänk från ovan anordnades en information- och samtalseftermiddag på mitt BVC med en psykolog som skulle komma dit och prata om syskonrelationer.
 
Där satt jag med tårarna brännande innanför ögonlocket, mjölkstinna (och läckande) bröst och en alldeles ny liten bebis i mina armar och med en desperat känsla av "Hjälp mig".
 
Och hjälpt blev jag. Av några få meningar som liksom etsade sig fast och som inte kunde komma mer passande i mitt läge. Jag har inget som helst minne av vad denna kvinnan pratade om, informerade om, eller disskuterade runt om kring mer än detta: "Du kan från början påverka hur relationen mellan dina barn kommer att se ut. Tycker du att barn nr 2 tar tid från syskonet och du känner skuld för att du inte hinner med barn nr 1 kommer också ditt barn känna din känsla och det är lättare att det blir avundsjuka samt konflikt. Om du istället ser att du ger en present till barn nr 1, du ger en lekkamrat och en bästa vän för livet, någon som alltid kommer att finnas där. Då kommer också barnet känna att den fått en gåva, en ny person som välkomnas med glädje in i familjen."

Med dessa kloka ord slutade min skuldkänsla tvärt och jag gick hem med en helt annan inställning. Och känslan av skuld har faktiskt aldrig återvänt. Visst finns ofta en känsla av att inte räcka till, men det är en helt annan sak än att känna skuld. Var barn är en gåva. En gåva som välkomnas in i familjen av varje familjemedlem. En kompis, vän och kamrat att älska och att älskas av för alltid!
 
 

Inför föräldraskapet

Från den dagen vi blir medvetna om att det finns ett litet liv djupt inne i oss, så börjar vår resa till moderskapet.
 
Inte alla, men många av oss känner på något sätt att vi bär på ett barn, ett litet frö redan väldigt, väldigt tidigt. Kanske mår vi illa, luktsinnet förändras, det spänner i magen, trots att magen inte växt ett dugg. Det är mycket som händer med oss redan väldigt tidigt i graviditeten.
Då är det fortfarande flera månader kvar tills att bebisen skall födas.
 
För vår partner är det inte samma sak. Han får reda på, oftast genom oss, att han skall bli pappa. Visst skapas tankar, känslor och funderingar hos honom. Han kommer att följa dig genom din resa, genom hormonstormningar, åderbrock, gråtattacker, sömnlösa nätter, tvivel och mycket skratt. Partnern blir ditt största stöd som skall finnas till för dig, trösta och dela tankar och utveckling med dig.
 
 
För oss som ändras inifrån och ut, finns liksom inget tvivel på att vi är inne i en stor förändring och utvecklingsfas.
När dessa 9 månader har kommit till ett slut har vi gått igenom alla tankar och känslor som finns. Vi har vänt upp och ner på livet och vänt ut och in på vår barndom och vårt kommande föräldraskap.
 
Vi som bär på barnet får hjälp genom barnet vi bär. Den kroppsliga och emotionella förändringen som sker i graviditeten förbereder oss för föräldraskapet.
 
Så står vi där en dag med bilbarnstolen i vår hand. På väg hem med en ny familjemedlem.
 
Inte bara var det ett barn som föddes där inne i förlossningssalen. Det var också ett föräldrapar som föddes.
 
För dig som föder barnet sker förändringen på ett dramatiskt sätt. Genom födseln av ert barn blir du mor direkt.
 
Det kan vara svårare för din partner. Din partner har inte gått igenom graviditeten på samma sätt som du och inte heller förlossningen.
Din partner kanske har varit mer inställd på att vara din klippa, och din trygghet under hela graviditeten och förlossningen. Helt plötsigt har din partner också blivit förälder och nu är det dax att inte bara ta hand om dig genom den första sköra perioden som mamma, utan också anknyta till ert barn.
 
Det kan vara svårt för din partner att komma in i föräldraskapet så snabbt som du. Det kan lätt skapas irritation i förhållandet när föräldrarna inte står på samma startplatta efter förlossningen. Mamman som bärt barnet kanske anknyter till barnet redan under graviditeten. Hon är barnet efter förlossningen, andas barnet och delar barnets känslor. Hur skall partnern kunna vara på samma nivå?
 
Genom att som par prata under hela graviditeten, dela känslor från bådas håll och försöka förstå varandra skapas en förståelse för varandra och en förståelse för att vi är olika. Partnern kan behöva extra stöd från någon annan närstående eller utomstående under graviditeten. Oftast känner partnern att han/hon inte vill belasta den gravida kvinnan med sina egna känslor och tankar. Men det är viktigt för partner att få ventilera lika mycket som den som går gravid.
 
Att prata med varandra och att lyssna på varandra och att be om hjälp och råd är kritiskt för blivande föräldrar.
Om partnern behöver extra stöd från mödravården, be er barnmorska om extra tid och råd.

Total trygghet


 
Detta är en helt underbar video som ni bara måste se. Den är så oerhört vacker!
 
Vilken tillit och trygghet inför omvärlden denna lilla bebis har.
 
Genom att vi tillgodoser bebisens behov, lyssnar på dess önskemål och ger den mat, närhet och kärlek så får den en trygg grund som kommer följa med resten av livet.
 
Se och njut och kommenter gärna vad ni tycker och tänker :)
 

 

Snart är det jul...

Nu nalkas julen... Inte länge kvar tills att det är dax att hänga upp julstjärnor och fram med ljusstakar. 
Aldrig har julen känts mer spännande än när man skall bli eller har blivit förälder. Helt plötsligt får julen en helt annan tyngd och innebörd. Julkänslan blir återigen lika stark som när man själv var barn, pirret är tillbaka och man vill helt plötsligt baka egna pepparkakor igen.
 
Jag minns julen då jag fick gravid första gången. Jag var runt vecka 12 och lukten av julmaten fick det att vända sig i magen. Brysselkålen var det allra värsta. Trots illamående och en allmän sjukdomskänsla , så var denna julen väldigt speciell. Jag hade ju ett litet liv som växte inom mig. En välpacketerad julklapp som inte skulle öppnas förrän till sommaren och nästa jul skulle en liten bebis ligga på lammfiltet och jollra. En häftig känsla. Om än helt overklig.
 
Nu har jag fyra barn varav den yngsta som är 2 år. Hon pekar nu på tomten i tidningen, putar sina små läppar och säger "Ho, Ho, Ho". Mitt hjärta skenar och nu kan jag snart inte vänta längre att få börja pynta. Att få se dessa små ögon som skiner av lycka när de får en stjärna upphängd i sitt rum. Vilken lycka!
 
Denna vackra bild av Jesubarnet är lånad från childrenstorytales.com
 
 

Råttor i barnmat!

Att laga sin egna barnmat har många positiva aspekter. Barnet lär sig tycka om din mat från början vilket förenklar övergången från barnmat till "vanlig mat", den är näringsrik (om den tillagas med bra ingredienser) och dessutom blir det billigt.
 
Du har även koll och kontroll på vad ditt barn äter.
 
Om man köper färdig mat kan det i värsta fall gå som för familjen i Degerfors som hittade döda råttbarn mellan frukt pure burkarna som deras dotter skulle äta. Blä!
 
För hela artikeln läs på: http://www.svt.se/nyheter/sverige/doda-rattor-i-barnmaten
 

Det var in onsdags morse som Linn Kvick i Degerfors skulle mata 7,5 månader gamla dottern Lowa med fruktpuré från Nestlé.

- Då öppnade hon upp förpackningen, såg någonting konstigt och väckte mig. Först såg det ut som murket bananskal, men när jag kollade närmare såg jag huvud och morrhår, säger Lowas pappa Henrik Andersén till SVT Nyheter.

Minst tre små döda gnagare låg inkilade under platsbägarna, innanför kartongen som håller ihop barnmatsförpackningen.

– Man ser klart tre huvuden, det kan även vara en fjärde. Man blev ju äcklad. Det vände sig i magen. Men det var ju tur att de inte låg i fruktpurén, jag hade blivit skogstokig om vi hade hunnit mata Lowa med det, säger Henrik Andersén.

Om du behöver hjälp med hur du bäst och lättast skall laga mat till ditt barn är du välkommen att kontakta mig på linda@mammakliniken.se
Eller ringa mig på 054-18 23 23
 
Jag erbjuder dessutom på MammaKliniken "Rätt mat för ditt barn".
Läs mer på: http://mammakliniken.se/nymamma.php

Det känsliga barnet

För alla småbarns föräldrar kan jag rekommendera en blogg som heter, "Det känsliga barnet" och ni hittar bloggen på http://xn--detknsligabarnet-ynb.se/
 
Författaren heter Daniel Kraft och är en psykolog som bloggar om barn, föräldraskap, psykoterapi och självförtroende. Under "barn"-kategorin hittar ni Daniels egna texter där han skriver om föräldraskap och barnuppfostran.
 
Det Daniel vill framhäva med alla sina texter är att barnen är känsliga och sårbara och det är utefter det som vi skall uppfostra våra barn. Värme, kärlek och omtanke genomsyrar hans synsätt på att umgås med barn.
 
Förra veckan var jag på en föreläsning om "Tankens kraft". Kvinnan som föreläste sa många kloka saker, men det var speciellt dessa ord som fastnade hos mig: "Ni vuxna skall tänka er för vad ni säger till ett barn. Säger ni någonting som är negativt om barnets personlighet kan dessa ord etsa sig fast och följa barnet in till vuxen ålder".
Att tala om för ett barn hur det är på ett negativt sätt blir som att programmera barnet till att vara på detta sätt. "Du är så lat" Barnet har med sig i sina tankar "Jag är lat". "Du är så negativ", barnet tänker "Jag är negativ". Tankarna blir verklighet.
 
 Mina fantastiska barn hösten 2012
 
För ett par veckor sedan när jag hämtade min son (8 år) från skolan, fick jag med mig hans mattebok hem utav hans fröken. Hon sa att han ligger efter och behöver jobba ikapp hemma. Jag frågade min son hur det kommer sig att han är så långt efter de andra och han svarade att han tycker att det är svårt och är inte lika bra som sina klasskamrater.
Samma eftermiddag satt vi i köket hemma och han räknade i sin mattebok sida upp och sida ner. Han hade absolut inga problem att lösa talen. Jag prisade honom med positiva ord och han sken som en blomma i sol efter regn.
 
Ett par dagar senare när jag tittade i hans svenska bok fanns där en fråga som varje elev skulle svara på. Frågan löd: "Vad är du bra på?" Gissa vad min son hade skrivit?
Rätt! Hans svar var "Jag är bra på matte".
 
Det värmde i hjärtat på hans mamma :) Det är fantastiskt när det blir så konkret. Med små medel, med uppmuntran, stöd och förtroende växer våra barn och deras självkänsla.
 
Så här skriver bl a Daniel Kraft om barnuppfostran: Jag önskar att föräldrar har samma ideal att bygga familjen med som vi har för samhället. Det vill säga demokrati, respekt för den enskildes integritet, kärlek och medkänsla.
 
 

Kärlekens roll

Har precis läst färdigt boken "Kärlekens roll" skriven av den engelska psykoterapeuten Sue Gerhardt.
 
Hon beskriver hur den känslomässiga närheten till barnet är en förutsättning för att spädbarnets hjärna ska utvecklas optimalt. Spädbarnet känner igen föräldrarnas röster, dofter och beröring och det inger trygghet. Om vi utsätter det lilla barnet för separation, må vara bara några timmar, ökar stressnivån radikalt, vilket hämmar hjärnneuronens utveckling.
 

För barnet är det viktigt att få knyta an till sin förälder/föräldrar, någon som känner barnet och som kan avläsa dess behov. Någon som kan se och förstå varför det gråter, som kan bemöta det med kärlek och lära det att hantera och reglera de olika affekter som uppstår inom barnet.  När det uppstår en otrygg anknytning kommer det framförallt att påverka barnets känsloliv, dess sociala förmåga och möjlighet att skapa hållbara relationer. Vid långvarig stress kommer de inre organen som minnesfunktion, andning, hjärtverksamhet och immunförsvar också att påverkas.

Sue Gerhardts slutsats är: Kärlek spelar roll. Såväl våra psykologiska som fysiologiska system utvecklas genom ett positivt samspel med andra människor under barndomen.
 
Boken är helt fantastisk och den borde läsas av alla föräldrar samt blivande föräldrar.
 
Än en gång blir jag påmind om hur viktigt det är att följa sin magkänsla och alltid agera med kärlek och omtanke.
 
Tänker t ex på hur många det är som följer "5 minuters metoden", för att få barnet att somna själv, som sprids av läkare och från BVC. Jag tycker att det är rena vansinnet. Barnet som skriker av rädsla och vill ha trygghet från sin mamma eller pappa, och föräldrarna som med smärta ibröstet tänker: "jag måste stå ut för det blir bra i slutändan". Ja, barnet slutar att skrika när det gett upp hoppet och mamma och pappa kan sova gott. Men vad får det för följder?
 
Nej, jag anser att barnet inte kan bli bortskämt med närhet, kärlek och trygghet. Det är det mest basala vi kan ge till våra barn och det viktigaste för barnets självkänsla för resten av livet.
 
När barnet gråter - tröstar vi 
När barnet gråter - finns vi där
Med öppna armar och kärleksfulla ord skyddar vi och stärker våra barn.
 
Linda
 

Den starka kärleken

Från samma stund som jag visste att jag hade ett litet frö som levde inom mig började en hejdlös kärlek att växa och som sedan växte sig starkare och starkare.
 
En pirrig känsla som sköljde över mig med sådan kraft. Jag lät den skölja över mig. Jag tillät både kropp och själ att acceptera denna otroligt starka kärlek.
 
När min son föddes lade jag honom till mitt bröst och i samma stund som jag slöt mina ögon och kände hans varma hud mot mig, visste jag att det fanns ett liv som betydde långt mer än mitt eget.
 
 
Att kärleken till ett barn kunde vara så stark hade jag aldrig förstått.
Och kärleken bara växer. Den har inget slut.
 
Det finns kärlek som räcker för alla mina barn, kärlek till alla mina nära och kärlek till omvärlden.
För så länge jag har mina barn blir mina kärlekslager uppladdade dagligen.
 
Jag känner mig så ödmjuk inför livet.
 

Att knyta an

Under de första åren i livet genomgår människan en mer dramatisk utveckling än under någon annan period i livet. Grundläggande för barnets psykiska utveckling är att en anknytning kommer till stånd mellan barnet och åtminstone en vuxen. Människan är en social varelse, som under sin livstid har många olika relationer, men ingen är lika viktig som den allra första. Oftast är det mamman som barnet har denna första livsviktiga relation till. Det som föräldrar länge vetat om små barns behov av känslomässig närhet och förmåga till samspel är idag vetenskapligt belagt och kallas anknytningsteori.

Anknytningsteori handlar om den process som resulterar i att ett psykologiskt ”band” uppstår mellan barnet och dess närmaste vårdare. Teorin beskriver också hur anknytningen utvecklas till mentala representationer hos barnet av sig själv, viktiga närstående och samspelet dem emellan. Dessa representationer kallas inre arbetsmodeller. I och med att anknytningen blir representerad i form av mentala modeller, blir den också till en viktig beståndsdel i personlighetsutvecklingen och får betydelse för människan under hela hennes levnad.

Om du blir intresserad att läsa, läs då "Att knyta an, en livsviktig uppgift - om små barns anknytning och samspel", utgiven i Stiftelsen Allmänna Barnhusets skriftserie.


www.allmannabarnhuset.se


Förlossningsberättelse

Varje förlossningsupplevelse är unik och varje gång ett barn föds är rummet fyllt med känslan av magi.

Den 1 februari klockan 09.57 föddes lilla Alicia på förlossningen i Karlstad.

Nu kan du läsa Elins förlossningsberättelse på:
http://elintheres.blogg.se/